Blåsljud på hjärtat hos hund och katt

Vid en klinisk undersökning kan veterinären ibland upptäcka ett blåsljud på hjärtat. Ett blåsljud uppstår när blodflödet genom hjärtat är turbulent eller onormalt. Detta beror oftast på någon form av hjärtförändring och bör därför utredas vidare, vanligtvis med hjärtultraljud.

Vad kan ett blåsljud bero på?

Blåsljud kan delas in i olika typer:

• Medfödda blåsljud – orsakas av missbildningar i hjärtat som funnits sedan födseln.
• Förvärvade blåsljud – uppstår senare i livet till följd av en hjärtsjukdom.
• Tillfälliga blåsljud – hörs ofta tydligare när hjärtat slår snabbare, till exempel vid stress. De kan även uppstå sekundärt till andra sjukdomar, såsom blodbrist eller feber, och försvinna när grundorsaken behandlas.
• Fysiologiska blåsljud – hjärtat är i grunden friskt, men blodet pumpas så kraftfullt att virvlar uppstår. Detta kan ses hos unga och/eller vältränade djur.

Behöver alla blåsljud behandlas?

Ett djur kan ha blåsljud utan att visa några symtom, eftersom hjärtat fortfarande klarar av sitt arbete. Eftersom blåsljud kan vara tecken på både lindriga och allvarliga hjärtsjukdomar är det viktigt att undersöka hjärtat med ultraljud för att ställa en korrekt diagnos.

Beroende på typ och allvarlighetsgrad av hjärtsjukdomen kan behandling och uppföljande kontroller behövas. Många djur med lindriga förändringar och utan symtom behöver ingen medicinering, men rekommenderas ofta regelbundna kontroller, till exempel årliga hjärtultraljud. Hos vissa djur kan sjukdomen förvärras över tid, och medicinering kan då bli nödvändig.

Hjärtsvikt och varningssignaler

Vid hjärtsvikt kan vätska ansamlas i lungorna, så kallat lungödem, vilket kan orsaka:

• Ökad andningsfrekvens
• Tung eller ansträngd andning
• Andning med öppen mun
• Hosta

Om djuret får tydliga andningssvårigheter ska en veterinär kontaktas omedelbart. Beroende på vilket hjärtfel ditt djur har

kan andra symtom uppkomma, som vätska i buken, motionsintolerans, svimning och förlamning. 

Vanliga hjärtsjukdomar hos hund och katt

HCM – Hypertrofisk kardiomyopati
HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt.

Hjärtats muskelväggar blir förtjockade, vilket gör att hjärtat får svårare att fyllas med blod.

Sjukdomen kan vara helt symtomfri i tidiga stadier men kan leda till hjärtsvikt eller blodproppar.

DCM – Dilaterad kardiomyopati (främst hos hund)
DCM innebär att hjärtmuskeln blir försvagad och hjärtrummen utvidgas, vilket försämrar hjärtats pumpförmåga.

Tillståndet ses främst hos större hundraser men kan även förekomma hos andra hundar.

Symtom kan vara trötthet, nedsatt ork och andningsbesvär.

Vissa spannmålsfria foder har kopplats till taurinbrist och utveckling av DCM. Taurin är viktigt för hjärtats funktion, och brist kan påverka hjärtats pumpförmåga.

Alla hundar som äter spannmålsfritt foder utvecklar inte DCM, men vid misstänkt eller konstaterad hjärtsjukdom bör foder och taurinnivåer utvärderas i samråd med veterinär.

MMVD – Myxomatös mitralisklaffsjukdom (främst hos hund)
MMVD är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hund, särskilt hos små och medelstora raser.

Klaffen mellan vänster förmak och kammare blir förtjockad och läcker, vilket kan leda till blåsljud och i senare stadier hjärtsvikt.

Vidare utredning

När vi har hört ett blåsljud rekommenderar vi ofta en remiss till en ultraljudsspecialist för vidare utredning med hjärtultraljud.

Råd i väntan på hjärtultraljud

• Försök hålla djuret lugnt och undvik kraftig ansträngning.
• Räkna andningsfrekvensen i vila eller sömn några gånger i veckan.
• Ett friskt djur har normalt cirka 15–30 andetag per minut efter minst 30 minuters vila.
• Det är ofta lättast att räkna andetag under 15 sekunder och multiplicera med 4
  (exempel: 6 andetag × 4 = 24 andetag/minut).
• Ett andetag räknas som både in- och utandning.

Om andningsfrekvensen överstiger 30 andetag per minut i vila, eller om djuret blir trött, påverkat eller får andningssvårigheter, kontakta veterinär för rådgivning.

Välkommen att höra av er till oss om ni har frågor.